Det är härligt med nätshopping. Och lite farligt. Jag har upptäckt att man kan köpa precis hur mycket fina garner som helst. Vissa dagar behövs det extra mycket, t.ex. när man är i nära kontakt med försäkringskassans personal. Nu har de en arbetsdag på sig innan de måste ha fattat ett beslut. Men, som vanligt så spelar det ju ingen roll om de inte har fattat beslutet; det enda som händer är att jag kan ringa och tjata och att den personen jag får prata med i telefon sedan kan skicka en påminnelse (till sig själv?). 

Well, jag har, för att fira min tillbakagång i arbete (om än på blygsamma 25%), börjat sticka med mitt jättefina lila morjärv-garn som inhandlades 1998 (retro-stick!). Det ska bli nån sorts kofta med tveksam knäppning. (Efter det mindre uppmuntrande beskedet från läkaren i onsdags blev det nästan ett helt bakstycke på en dag.) Dessutom har det sedan sist blivit två pärlprydda pulsvärmare i gosig alpaca (de måste monteras om för de blev alldeles för stora). Bildbevis kommer så småningom.