Så länge sedan

IMG_0978Nu är det väldigt länge sedan jag bloggade, bättring! Jag har inte slutat sy och sticka saker. Det finns både avslutade och pågående projekt att dema här. De flesta bilderna hamnar på Ravelry och sedan hinner jag inte riktigt med att skriva om projekten här. De sydda sakerna hamnar ingenstans, utom i garderoben och på kroppen då.

Så, här kommer ett par lite knackigt ljussatta vantar som fotades under senaste vändan ute i stugan (vår stuga, yay!) nu under ledigheten efter nyår. Det är ett par vantar från Magnificent mittens av Anna Zilboorg. Det är vantar 4-13 men utan den enorma manschetten som finns i mönstret. Jag föredrar vantar som sitter åt om handleden; det funkar bäst med både mina jackor/kappor och frusna händer/handleder.

IMG_0948Vantarna stickas från fingerspetsen och uppåt och för mig som aldrig lyckas passa i ett normalt dammönster är det toppen. Jag har ett för stort avstånd mellan tumgreppet och handleden vilket gör att i princip inga vantar passar på handen; tumkilen blir för kort även om masktätheten stämmer.

IMG_0976I det här fallet struntade jag i masktätheten och körde på känn. Det är ingen katastrof i det här fallet (en småmönstrad vante hade jag ändå kunnat få ihop vettigt i fingertoppen om den stickats som vanligt). Jag gjorde dock en sak jag inte kommer göra om och det är att sticka samma mönster på vantkroppen och tummen. Detta gjorde att jag var tvungen att göra vantkroppen lite för lång. Så nästa gång blir det ett avvikande men matchande mönster på tummen.

Jag ser nu fram emot att sticka den här sortens nerifrån-och-upp-vante i stormönstrade vantar. Kanske två stora stjärnor eller blommor i klassiskt nordiskt mönstrade vantar (Norge-vantar enligt mormor)? Eller ett enda stort mönster över hela? Det är ju betydligt enklare att lägga till en liten bård om det behövs uppe vid handleden för att få vanten att täcka hela handen.

Det som återstår och som jag inte hittar beskrivning på i boken är att göra en ”riktig” tumkil. Nu har jag stickat med en s.k. ”sore thumb”, d.v.s. en som sitter helt i sidan (vantkroppen och tummen påbörjas och stickas på samma sätt och sätts sedan ihop smidigt i sidan). Hur jag ska integrera ihop detta på vettigt sätt i en tumkil på vanten har jag inte riktigt tänkt igenom och löst ännu, men det är klart att det går; bara att göra tvärtom mot vad man normalt gör tänker jag (hur svårt kan det vara?). Kanske detta blir nästa utmaning på vantfronten?

Spec på vanten (stickor och garn) finns på ravelry.

Kryar

JHEDIN-2015.05.14-689-4SHär kommer mera backlog! I våras var jag sjuk väldigt länge. Enda gången jag varit borta från jobbet längre var när jag var förlamad. Jag hade hög feber länge och bihåleinflammation och så småningom en tokallergisk reaktion som slutade med adrenalinspruta och kortison och orkade definitivt inte sticka alls utan sov mina 16-20 timmar om dygnet och var mest bara borta. Även bästa J tyckte det var jobbigt att jag inte stickade (ljudet hör till kvällarna liksom).

JHEDIN-2015.05.14-694-9SNär jag började kvickna till igen behövde jag ett väldigt lätt projekt och rotade då fram ett gammalt nystan Fabel till ett par halvvantar, modell extremt enkla. Jag kunde inte sitta många varv åt gången, men de växte ju iaf.

JHEDIN-2015.05.14-693-8SSå, här är mina krya-vantar i alla färger! De är stickade med enkel 1×1-resår med slätstickad tumkil som passar min långa tumme. Inte för att de är så speciella att de behöver många bilder för att demas, men miljön norra Öland gör det!

JHEDIN-2015.05.14-699-14S

Krusbärsponcho

JHEDIN_2015_5591_lowJag har en lååång backlog att beta av… Förra årets sista alster blev en poncho enligt Stripes to keep me warm-mönstret i Ullcentrums garn Krusbär. Enkel och effektiv både som stickning och för att hålla värmen!

Jag stickade det mesta av den i morfars föräldrahem under julen. Familjen var med och kakelugnen sprakade (välbehövligt när det under ett dygn gick från att vara +10 till -10 grader ute). Jag kommer sakna det huset som alltid har funnits med. Men det blir plats för nytt istället och det känns helt annorlunda men lika bra.

JHEDIN_2015_5592_low

Jespers flätstickade tröja

JHEDIN-2015.07.20-2236-4SEtt långt blogguppehåll (som bröts igår då), men jag stickar och syr (och dansar förstås) en hel del trots att inget hamnat här på väldigt länge. Ett par ponchos och sjalar och dans-persedlar har det blivit sedan sist och så Jespers flätstickade tröja.

JHEDIN_2014_0942_medium_20140719Förra sommaren var vi på Isle of Skye och på Shilasdair yrans och vi köpte vi båda garn; jag handlade orange som blev en Acorn trail och Jesper köpte naturfärgat shetlandsgarn i brunt (mitt lidande ansiktsuttryck på bilden handlar enbart om våndan av att bestämma sig och inte kunna köpa allt). Butiken är helt fantastisk och den ligger verkligen vid vägs ände men så vackert. Garnerna är mjuka och rustika i ett och det finns en massa information om hur de färgar garnerna. Rekommenderas varmt (funkar även för mindre garnintresserad make med fotointresse)!

Vi klurade tillsammans ganska länge över hur tröjan skulle se ut och vad garnet skulle räcka till; i affären hittade vi inget klockrent mönster och köpte en lagom mängd garn som skulle räcka + 1 härva för säkerhets skull.

JHEDIN-2015.07.20-2225-2SI slutet av mars började jag sticka den. Vi hade då kommit överens om att göra den som en uppifrån-och-ner-tröja och jag skulle testa contiguous-metoden (premiär!). Contiguous-metoden lämpar sig väl för att göra ett axelparti med fläta, så vi bestämde att jag skulle sticka med flätan hela vägen från halsringningen ner till resåren.

JHEDIN-2015.07.20-2233-6SÖvriga flätmönster finns bara på bålen på framstycket. Där är det ett bi-kake-mönster som ramas in av två enkla flätor. Fler flätor blev det inte dels för att vara säkra på att garnet skulle räcka och dels för att få till en design som passar bra (jag tycker att tröjor som har flätmönster över hela tröjan är snygga som struktur, men att det som plagg blir lite överlastat med hel-flätmönstrat, en smaksak helt enkelt).

Så detta är en tröja jag har designat för att passa på Jesper och jag har gjort provlappar, jag har måttat och jag har läst i ett antal olika källor om hur jag ska forma ärmkullar och ärmhål och sedan kokat ihop nåt som faktiskt funkade rätt bra. Perfekt vore ju att ta i, men det blev åtminstone som tänkt. Ärmarna blev lite för vida uppe över ärmkullen, men inte så det stör alltför mycket (inte bäraren heller).

Jag gillar att sticka tröjor uppifrån och ner mestadels för att det då blir minimalt med montering som jag inte gillar alls. Sen gillar jag att lära mig nya saker och här blev det definitivt så, särskilt med tanke på att jag inte gjort nått plagg med contiguous-metoden tidigare och inte heller har satt ihop ett eget ärmhål och ärmkulle baserat på stickfastheten.

JHEDIN-2015.07.20-2234-7SEftersom jag var lite osäker på garnåtgången så plockade jag upp maskor för polokragen efter att tröjan blivit klar (hade garnet inte räckt hade det fått bli en kortare krage).

JHEDIN-2015.07.20-2222-1STröjan har inte använts på riktigt ännu; trots den kalla sommaren är en supertjock flätstickad ylletröja ändå för varm men hoppas på höst/vinteranvändning!

Fler detaljer om garn och stickstorlek finns på projektets ravelrysida.

Stugsjalen

JHEDIN-2015.07.20-2219-3SUnder senvåren och försommaren har vi tillbringat mycket tid i bil och det har varit mycket att diskutera under tiden och minst lika många tankar att tänka. För mig innebär det att stickning underlättar, men det måste vara en stickning som sköter sig själv medans huvudet är upptaget med annat.

Under våren var vi på Öland två gånger och under den andra Ölands-resan tog stickningen jag hade med mig slut (den påbörjades under första Ölandsresan). Som tur är finns ju Ullcentrum nära till hands där vi brukar vara på Öland, så det gick alldeles utmärkt att lösa problemet! Jag hittade fint grått tvåtrådigt garn på rea och köpte några härvor.

Min extremt enkla sjal gjorde jag enligt följande: Sticka en trekantssjal från nacken och neråt tills den verkar lagom stor, d.v.s. det är lagom mycket kvar av härva nr 2. Efter de körde jag en avslutning med sticka-ihop-två-maskor-sen-omslag på räta varv och enbart aviga maskor på aviga varv.

JHEDIN-2015.07.20-2214-2SResultatet blev en stor och skön och sträv sjal. Med tanke på den svinkalla sommaren har jag kunnat använda den en hel del i vår sommarstuga. Jag gillar ullgarner som luktar får och är lite sträva! Mjukare garner är ju skönare att ha precis runt halsen, men de fåriga garnerna är roligare att sticka med och luktar godare.

Acorn trail

JHEDIN_2015_6008_lowMin orangea kofta är klar, jaaaaa! Lagom tills det bode börja bli varmt, men förhoppningsvis hinner jag använda den ett par gånger innan det blir för varmt för att använda den.

JHEDIN_2015_6047_lowI somras var J och jag på Isle of Skye. Där åkte vi runt och tittade på olika delar av den vackra ön och bl.a. åkte vi till Shilasdair. Det var ett otroligt vackert ställe som låg långt ifrån allt annat, men med GPS kan man tydligen hitta till alla små ställen man kan tänka sig. Shilasdail växtfärgar sina garner och som jag förstod det oftast med lokalt odlade växter. Man använder brittisk ull och färgar det på Isle of Skye. Ett hippie-artiat ställe som låg så otroligt vackert nära vattnet!

JHEDIN_2015_6051_lowJag klämde på deras olika garner länge och bestämde mig till slut för att köpa orange garn. De hade garn i många olika färger och nyanser (samt att de färgade garnerna varierar inom både samma färgbad och härva). Efter mycket funderande kom jag fram till att den orangea vore kul och passar mig rätt bra (tillräckligt med brunt i den kanske?), trots att orange inte brukar funka för mig.

JHEDIN_2015_6049_lowGarnet väntade ett bra tag på att jag skulle komma på vad det skulle bli. Jag ville sticka en kort kofta med flät-mönster. Under hösten kom jag fram till att Acorn trail skulle passa bra, gärna då också för att testa Custom fit: en online-tjänst där man matar in sina kroppsmått, sin stickfasthet, väljer hurdan passform plagget ska ha och sedan räknas ett mönster fram som passar din kropp som gör att man inte behöver räkna om några mått alls.

JHEDIN_2015_6042_lowAcorn trail är en vacker och smart kofta som jag upplever som extremt användbar. Jag gjorde min lite kortare än rekommenderat eftersom det passar min kroppsform bättre (dock enligt mitt mönster från Custom fit). Vad gäller just mönstret Acorn trail finns det som ett ”recept” som man måste använda tillsammans med ett basmönster i Custom fit. Ingen showstopper i sig, men det komplicerade saker och ting en del eftersom jag behövde läsa två mönster samtidigt. Originalmönstret i Custom fit är också konstruerat för att stickas en del i taget och sedan sy ihop, men eftersom jag inte gillar handsömnad körde jag på en kofta som stickades nerifrån och upp och sen ärmarna med förkortade varv. Det fanns också basala instruktioner för detta i custom fit-mönstret, men det gjorde inte saken enklare. Men med inställningen ”hur svårt kan det vara?” kommer man ju en bit, sen får man köra resten på kunskap och envishet. Och att lära sig nåt nytt är ju alltid kul, så jag körde bara på.

JHEDIN_2015_6048_lowGarnet är helt fantastiskt att sticka! Det är brittisk merino (lamull) och så mjukt. Färgen är också helt fantastisk och varierar lite i varje nystan.

JHEDIN_2015_6039_lowMönstret är också det väldigt beroendeframkallande. Flät- och spetsmönstret är lagom mycket (jag är inte så förtjust i koftor/tröjor som är helt flät-stickade för egen del, beroende på min kroppsform. De är så vackra, men passar inte mig.) och väldigt tjusigt. Resultatet är också en väldigt användbar kofta som passar till mycket. Den var fantastiskt kul att sticka, delar av den krävde en del tankeverksamhet p.g.a. att jag fick lösa vissa knepigheter på vägen, men det ordnade sig bra.

Mindre bra var att p.g.a. att min kropp ser ut som den gör så måste jag göra många minskningar från höfterna och upp mot midjan. Enligt basmönstret skulle dessa minskningar fördelas över torso på fyra ställen (inte i ”sidsömmen”). Detta funkade inte med flät-spets-mönstret (alla minskningar måste ske utanför detta). Så, det var bara att improvisera och göra mitt bästa. Det stämde heller inte helt med antalet maskor man skulle lägga upp eftersom det måste passa med flätorna, men det fick jag justera.

JHEDIN_2015_6016_lowSom sammanfattning kan jag varmt rekommendera Custom fit, särskilt de mönster som är helt genererade i online-tjänsten. Då är det inga som helst problem att följa dem. Jag hoppas att de kommer bygga ut den till olika konstruktionssätt också framöver (top-down, short-row sleeves…). Garnet rekommenderar jag absolut också, det är helt fantastiskt att sticka med och känns bra att veta att det är ett miljövänligt och välproducerat garn.

Spec:
Mönster: Acorn trail av Amy Herzog
Garn: Shilasdair aran, orange (E. Sandstone, färgbad D328)
Stickor: Addi 4mm
Knappar: Vackra orangea med guld från Bibbis textil

 

Lång hap!

JHEDIN_2015_5646_lowDet här är ett exempel på en lång stickning som räckte länge. Jag påbörjade den på vägen mot Isle of Skye i somras. Jag fick snabbt lägga ner eftersom vägarna på väg mot Skye och på Skye var lite för skruttiga för att stickas på; samtliga vägkanter var oerhört buckliga och ofta med djupa hål för avlopp/brunnar vilket gjorde att jag konstant tappade maskor. Detta hade inte med Js körkunskaper att göra; det gick absolut inte att ligga längre från kanten för då hade det blivit frontalkrock med mötande bilar. Alltså blev det extremt lite stickat under sommarens Skottlandssemester. Det blev en fantastisk semester på många andra sätt så det spelar ingen roll.

JHEDIN_2015_5644_lowMönstret är A hap får Harriet av Kate Davies. En vacker och enkel stickning som jag tänkte skulle fungera väl som resestickning p.g.a. dess enkelhet i stickningen och som också ger ett tjusigt resultat. Sjalen stickas på tvären så det blir aldrig riktigt långa varv, vilket kändes skönt som omväxling. Efter hemkomsten från Skye var sjalen dock bra tre rapporter lång (typ 5-7 cm oblockat), inte riktigt enligt plan efter en veckas ledighet med mycket sticktid (enligt originalplanen).

JHEDIN_2015_5639_lowJag stickade en del på den under resten av semestern hemma i Sverige igen, men efter det blev den liggande eftersom jag ville få ett annat plagg klart till oktober. Så när resan till Shetland och Shetland wool week närmade sig plockade jag fram den igen. Efter en resa med många mil i liten buss på Shetländska öar kan jag konstatera att vägarna på mainland Shetland är mycket bättre än de på Skye (yay, bil/buss-stickning!). I början av resan stickade jag en del, men ville sen mest koncentrera mig på att se det vackra landskapet. Jag stickade ändå en hel del på Shetland (det var ju trots alt en ullresa), men det blev mest i loungen på hotellet och på caféer.

IMG_0518A hap for Harriet är en riktigt bra resestickning. Den blir lång som 17, men är ju lätt. Jag använde Drops Lace i knallila eftersom det var det garnet av rätt grovlek jag hade hemma. Dessutom är det mjukt och sköt att ha mot halsen, så det funkar finfint. Eftersom garnet består av ull och alpacka är det halkigt och kräver för mitt handlag ett par extra varv om fingrarna för att få till rätt trådspänning i stickningen. Mer spec-info finns på min Ravelrysida.

JHEDIN_2015_5645_lowKate gör som alltid fantastiska mönster. Hon verkar ha en enastående förståelse för hur man konstruerar ett plagg som är vackert men inte överdrivet komplicerat att framställa. I många fall får jag testa nån ny teknik jag inte provat på tidigare (uppifrån-och-ner-ärmar med förkortade varv på Deco t.ex.), ibland ”bara” intressanta kombinationer av sånt jag redan kan eller åtminstone har provat på tidigare. Men alltid intressant.