Vi har flyttat runt klockan (eller ja, hälften av klockorna här hemma är iaf framflyttade) och våren ska vara på väg. Det känns något  tveksamt med tanke på helgens snö. Men på den vårrelaterade fronten bjöd gårdagen på en tämligen motbjudande städning; badrummet. Kommer det någonsin en tid då avlopp blir kul att städa? Efter den pärsen ansåg vi oss vara väl förtjänta av en promenad till Söder och besök på Den Bästa Indiska Restaurangen.

Kanske det är våren som gör det eller också är det bara för att jag gillar grönt… Dessa två gröna alster ägnar jag en del ledig tid åt. Den spetsstickade gröna halsduken verkar ta halva året att slutföra; tunt garn och tunna stickor. Som tur är är spetsmönstret enkelt, jag är ingen avancerad spetsmönsterstickare (ännu). Garnet är ohyggligt tunt och fint och från Ölands bästa del; Löttorp. 

Det grönsvarta garnet till sockorna hittade jag på bästa garnaffären i Uppsala förra helgen och varför vänta med att börja sticka nåt? Jag lyckades i alla fall vänta några dagar. Sockgarner tilltalar mig, jag begriper fortfarande inte varför. Kanske för att sockor var det första jag stickade som var något riktigt? Jag tror att den lilla brun-vita sockstumpen finns i nån nostagilåda i källaren. Mormor och jag satt i deras soffa och hon lärde mig att göra alla momenten; skaft, häl, fot och tå. Men att sticka en hel socka hade tagit alldeles för lång tid för mitt otåliga jag på en sisådär 6-7 år, så resultatet blev förvisso en socka men med väldigt knepiga proportioner…