Jag har stickat ganska många av designern Kate Davies mönster och jag gillar allihop! De är genomtänkta och alla har en historia vilket tilltalar mycket. Handarbete ses av en del  som bortkastad kvinnokraft (inte för oss som håller på förstås, oavsett kön), men för Kate verkar det vara en tankeprocess kring något som sedan uttrycks i ett mönster.

Före sommaren köpte jag äntligen Sheep heid och hade en speciell dam i åtanke. Det är vänner till familjen som föder upp gutefår och som på så sätt hjälper till att bevara en utrotningshotad fårras. Fåren är så fina och har det bra i sitt hörn av Blekinge. Vi var hos dem på besök i somras och fikade och klappade får (särskilt Miriam!). Jag köpte ett fårskinn (långhårigt och gosigt), J köpte också, både till sig själv och till present. Alla som sitter på skinnen (eller bredvid) börjar klappa dem (inklusive jag själv)! Så, vad skulle passa bättre än en fårbasker till en fåruppfödare? Jag började sticka min basker, med förhoppningen att kunna använda upp diverse slattar av garn från grundkursen i stickning på HV skola för ett par år sedan. Jag använde det mesta av mina och mammas slattar av Rauma Finullgarn, men köpte till lite Rauma och dessutom Fine Tweed (Rowan). Helt naturliga nyanser är det inte, men alla är i färgskalan vit-beige-grå-brun-svart. Jag är väldigt nöjd med baskern (men det tog timmar bara att fästa alla trådar när den var färdigstickad) och tänker återigen att Kate gör fantastiska mönster.