Det finns ett gäng ofärdiga projekt här hemma nu. En mönsterstickad vante (två färger) som är riktigt stilig (och tajt). Lite pilligt är det allt att sticka så, men jag har lärt mig hur man på ett snyggt och effektivt sätt fäster in trådarna mot arbetet istället för att få en lång tråd där tummen kan fastna på villovägar i vanten. Återstår vante två. Må den bli lika tajt…

Det finns också en nästan färdig sjal (till). Och nästa sjal jag ger mig på tänkte jag testa någon form av spetsmönsterstickning. Det har jag aldrig gjort, men jag tänkte att det skulle gå på nåt vis. De två stickböckerna jag köpte tidigare är ganska hjälpsamma (men det är lurigt att förstå en bild som är ögonblicksartad, men med en hel hop pilar som ska förklara nästkommande 5 övningar).   

Idag kom så ett lass lovikka. Jag kunde inte låta bli. Jag VET att pysselskåpet är överfullt och att de två extra lådorna bågnar. Det hjälper inte när jag ser fina färger som fingrar och ögon längtar efter. Jag var också på något obegripligt sätt tvungen att skaffa lite förgarn och känna hur det känns. Jag är ganska osäker på vad jag ska göra med det, men jag gillar känslan  fingrarna… Jag får kanske lov att lära mig att filta en masse? Jag är med andra ord på god väg att fylla hela rummet med garn. 

På fredag ska jag försöka mig på vaccination. Jag är ganska rädd (inte helt otippat). Resan hägrar och jag längtar. Jag har handlat reseprylar på apoteket för hutlösa 800 sekiner men en del saker återstår. Vill någon låna ut ett myggnät som kan vyssja mig under Rajasthans himmel?