Ja, så kom det då lite estniskt godis. Inte riktigt i samma form som vi ibland får på jobbet från min estniska kollega, men minst lika sött. Jag hade egentligen tänkt beställa en hiskelig massa garn från ullspinneriet i norr, men den sorgliga nyheten om att de inte längre finns satte stopp för de planerna. Så jag shoppade oss på lite estnisk ull istället. Egentligen vet jag inte vad jag tycker om ombrégarner; resultatet är så väldigt beroende på modell att sticka och hur randningen i härvan egentligen är och det är ju svårt att se på en intet ont anande härva garn (åtminstone för mig. Finns ett universaltrick att ta till?). Jag antar att det mest universella tricket är att prova. Så, jag ämnar göra det inom en snar framtid. 

Min blivande slipover i vinröd alpaca börjar bli klar. Nu återstår ärmhålskant och slut-montering. Jag önskar att jag älskade montering men i brist på varmare känslor inför detta ämnar jag kämpa på och lära mig mer och bli bättre på det. Vem vet, kanske äkta kärlek kan uppstå?