En viss typ av tunna garner är svåra att få tag på, åtminstone om man inte vill betala en hiskelig massa fraktavgifter o.s.v. för leverans från fjärran land. Så vad gör man då? Jo, man bestämmer sig för en helt annan typ av garn som inte är hälften så elastiskt och kör ändå. Resultatet blir i just det här fallet en Dollheid med vackra färger, men med radikalt mycket mindre elastictet än det var tänkt. Jag använder DROPS Alpaca; den sämre elasticiteten uppvägs av mjukheten (hoppas jag…). Jag har provat så att jag kan ha själva bandet på baskern (vis efter en tidig upplevelse med en basker vars band kändes som ett mintre kärleksfullt och väldigt hårt åtspänt buntband runt huvudet) utan att tappa blodflödet till vitala kroppsdelar, men jag undrar hur resten av baskern blir. Det kan bli mer av en mössa, men mönstret är väldigt fint så det gör inget. Och jag har redan tankar om att köpa Shetlandsull på Bästa Garnaffären vid nästa besök i staden för att sticka en till i mer elastiskt garn.

På ingång är också ett häfte med Selbu-mönster. Jag tycker om att sticka vantar och jag tycker om att sticka vantar i flera färger. Jag är dock inte helt förtjust i svarta och vita vantar. Färgkombinationen är vacker, det är inte det, men mitt praktiska jag tänker på att den vita delen av vanten blir lite solkig av bara en tunnelbaneresa.