Äntligen är de klara! Det har knappast blivit mycket sticktid nu i veckan; jag har varit helt utmattad på kvällarna när jag väl kommit hem och när det inte finns ett uns energi kvar ens till min mentala fristad stickning då är det illa. Jag ska m.a.o. försöka få lite mer tid till allmän existens under kommande vecka.

Men åter till min sicksack-vantar… Jag påbörjade dem i somras, nån gång i juli. Jag trodde då att jag skulle göra klart dem på bara nån semestervecka (lagom stort ylleprojekt att ha i knät om sommaren). Men icke. Mönstret stämde inte och jag blev putt och lade undan dem ett tag. Detta ”ett tag” visade sig bli ganska långt; jag tog inte fram dem igen förrän nu i vintras. Själva mönster-sammansättningen gillar jag, men det är mönsterbeskrivningen som är galen. Så, jag satte igång igen med en stark föresats om att jag faktiskt ville ha ett par sådana turkosa och blåa vantar. Nu är det lite för varmt för att ha dem, men framåt hösten kommer de passa finfint. Då kanske i kombination med en stilig enengjord jacka med lite tur och ambition. Nu är alla trådar på vantarna fästa och klara och de upp-blötta vantarna ligger och torkar utspända.

Och kanske den mentala göra-klart-inställningen smittat av sig: Jag har mödosamt (och motvilligt…) påbörjat monteringen av födelsedagskoftan. Den betedde sig elakt vid blockningsproceduren (alla delar blev apstora hur mycket jag än försökte få dem lagom), så jag har inte stort hopp om att den ska passa så bra längre tyvärr, men jag ska åtminstone fjutta ihop den! Och nej, blockning och montering är INTE min starka sida… I värsta fall får jag väl tvätta den lite för varmt i maskin eller nåt, fortsättning följer, men jag lovar inte någon tidsram för det…