Tant Kofta-koftan går framåt. Såhär såg den ut för några dagar sedan. Jag gillar ju koftor väldigt mycket och har allra helst kofta på mig. Kavaj och jag har aldrig blivit bästa vänner, men en kofta kan ju liksom vara både snygg och bekväm. En kavaj tycker jag oftast bara är snajdig och har olika grader av obekvämlighet. Ofta åker axlarna upp nånstans i höjd med hjässan bara man viftar lite lätt på underarmen; det problemet har man aldrig med en kofta!

Den här koftan stickas ju uppifrån och ner och man kan prova lite när som under produktionen. Jag har repat upp några partier: Först nederkanten som blev lite flärpig och så längst ner på ärmen som blev lite för lång (trots att jag mätte en massa). Jag är hittills väldigt nöjd och har lite pill kvar att göra. Jag tror absolut att den kommer bli ett bra tillskott till höstgarderoben (som jag under de senaste veckorna dessutom utökat med tre par brallor, men mer om dem senare).

Nu ska jag kasta mig över HV-skola-läxan; massa provlappar i en lång rad och sedan favoriter i allehanda olika garn som jag kan hitta i gömmorna hemma.