Sommarens bollyprojekt övergick i ett sensommarprojekt och nu har min lila dräkt varit klar länge. Kjolen blev klar först och därefter tog toppen form. Ms A och jag har fixat allt när vi har haft systuga under sommaren och tidiga hösten; allt klipptes till i juli och har sedan satts ihop efter som. Kjolen är dubbel med guldband längst ner och en svängd midja för att passa bättre mot kroppen (åtminstone min…). Underkjolen gjorde jag av min träningskjol som gått under beteckningen helvetestygskjolen (mindre samarbetsvillig i tilljämningsstadiet; jag stod 1,5 timme snurrandes på en stol i januari medans mammi jämnade till den bit för bit. Tyget betedde sig underligt och resultatet blev inte optimalt, trots erfarenhet och ihärdighet). Jag fick t.o.m. till dragkedjan riktigt bra! Jag kan tacka min tips-och-tricks-bok i allmän sömnad samt egna funderingar för det! Den svängda midjan har jag ritat av från en annan kjol som jag tyckte passade bra. Cholins delar är utklippta separat i yttertyg och fodertyg, tygstyckena nålades sedan ihop och sicksackades ihop, och efter det kan man börja sy ihop cholin på riktigt. Det tar ett tag eftersom man måste nåla noga för att det slinkiga tyget inte ska fara runt när man sicksackar ihop dem…

Dock märkligt med cholin; jag har gjort tre riktiga såna toppar och de har hittills funkat bra, men den här blev av okänd anledning mycket större. Undrar hur det kan komma sig? Har jag pressat mer noga? Mer töjbart fodertyg kanske? Det blev dock riktigt bra passform sedan jag sytt in i sidsömmarna lite extra. Bandkantningen gick bra (bandvagn betyder allt!) och knytbanden gick också smidigt att få till.

Jag är riktigt nöjd med min nya dräkt och den är den finaste hittills (även om jag verkligen gillar de andra också, speciellt den blå). Nu kan jag alltså dansa loss i min blingigaste dräkt (hittills? Och ja, om nu min lekamen behagar tillfriskna…)!