Sommarens överdelsprojekt har varit en linkofta från Yll & Tyll. Koftan heter ”971 Ytmönstrad kort A-linjekofta” och är ett mönster från Yll & Tyll till deras tunna lingarn. Jag har bara stickat med lingarn en gång förut (två år sedan? Tre?) och då en halsduk, men eftersom jag gillar linnekläder på sommaren kändes det som en bra idé att ge sig på lin igen.

Jag köpte visserligen garn och mönster förra året, men hann inte sticka koftan då eftersom det blev höst och vinter igen lite för fort för det. Färgen heter ”Bränd korall” (nr 44)  och fanns i deras sortiment förra året, men inte i år. Jag gissade att jag kanske skulle behöva lite extra garn, så jag bad mammi (som då jobbade i Uppsala) att gå och kolla om de ev. hade en härva kvar. De hade faktiskt en, men fick leta ett tag innan de hittade den, men tur var det för jag behövde den! Det är lite konstigt, för jag stickade provlapp och allt och verkade hålla samma masktäthet på själva koftan, men de utlovade 3 hg räckte inte. Jag har inte vägt koftan, men jag uppskattar att jag har gjort av  med ca 3,5 hg till storlek M.

Mönstret är enkelt att följa och ytmönstret är enkelt och snyggt; inte för plottrigt, men lite mer intressant än bara rätstickning. Avmaskningen för ärmkulle-formningen såg knepig ut, men efter ett telefonsamtal till butiken fick jag vet att den skulle vara så. Så här i efterhand kan jag konstatera att det går att göra så, men att det inte är optimalt för min armhåla och axel. Det blir en liten knöl på precis ett ställe både i fram och i bak. Men eftersom jag inte vet hur jag ska åtgärda det så får det vara som det är (ingen jag stör mig enormt mycket på precis…). Mönsterkonstruktion av ärmhål och axel är inte min starka sida, åtminstone inte ännu. Jag skulle dock gärna önska mig en skiss på mönstren från Yll & Tyll med mått; nu finns bara bystmått och jag skulle gärna se det kompletterat med lite fler mått för blockningen (visst går det att räkna ut, men det är inte alltid man orkar särskilt vad gäller en kofta som inte är så figurstickad).

En annan sak som hände var att hela klabbet töjde sig mer än provlappen efter tvätt; ärmarna och själva koftan är längre och knapparnas placering är därför inte längre optimal. Men jag tänker låta dem sitta där de sitter ändå.

Såhär en kofta senare kan jag också konstatera att jag verkligen gillar garnet! Både i färg och känsla, skönt att sticka med, inte alls så hårt som jag först trodde att det skulle vara. Visst är det stumt, men det är också mjukt och lite glansigt. Den enda (och mycket lilla!) nackdelen är att garnet lämnat fibrösa spår efter sig överallt där jag har stickat med det. Sommarens hyrbilar innehåller numera  en ansenlig mängd lin-fibrer! :)

Koftan fyller ett hål i min koft-garderob i form av en kort linnekofta i just den färgen. Små koftor är så användbara, särskilt innan hösten kör igång på allvar. Kanske nåt för kontoret kommande vecka? Semesterns sista suck är nu; imorgon börjar jag jobba igen.