Min Derry raglan har varit klar i många veckor. Den låg ihopvikt på soffkanten först utan fästa trådar och efter cirka en vecka låg den fortfarande kvar, men då med fästa trådar (och låg kvar rätt lång tid efter det också…). Dock, blocka och fixa tar sin tid. Den här gången har jag knappast hårdblockat; det var väldigt enkelt. Jag behövde tvätta en del ylletröjor och -koftor och körde alltihop i tvättmaskinen och sedan var det bara att forma den till rätt mått. Prima!

Spec:
Garn: DROPS Lima
Stickor: 5,5 mm
Ändringar: Jag stickade fler ökningar från midjan och nedåt; tätare och både i sidorna och två stråk i bak.
Storlek: Stickade 40″, men borde ha stickat 38″. Efterklok Systerlila…

Detta för mig osökt in på konceptet provlapp. Jag gör det till alla stora projekt (inte vantar och mössor och oftast inte heller sjalar), men det verkar inte hjälpa. Jag prov-stickar med olika storlek på stickorna och jag blockar. Jag ser till att sticka på rätt sätt, med samma stickor och med samma teknik (fram och tillbaka eller runt runt). Jag blockar och hänger upp med tyngder… Men inte 17 ger det sedan rätt stickfasthet i projektet. Det blir bättre, men det blir inte så bra som det låter som att det ska vara. Det är inte alls bortkastat, men det är lite obegripligt hur det faktiskt blir. Så, min nya giv vad gäller större projekt (i praktiken tröjor och koftor) är att göra en provlapp enligt konstens alla regler, se till att jag får rätt stickfasthet och sedan sticka tröjan/koftan en storlek mindre än vad stickfastheten säger att jag borde. Knepigt, men det verkar iaf funka (återstår att se exakt hur bra det funkar med min pågående Lauriel-stickning).