Det här är ett exempel på en lång stickning som räckte länge. Jag påbörjade den på vägen mot Isle of Skye i somras. Jag fick snabbt lägga ner eftersom vägarna på väg mot Skye och på Skye var lite för skruttiga för att stickas på; samtliga vägkanter var oerhört buckliga och ofta med djupa hål för avlopp/brunnar vilket gjorde att jag konstant tappade maskor. Detta hade inte med Js körkunskaper att göra; det gick absolut inte att ligga längre från kanten för då hade det blivit frontalkrock med mötande bilar. Alltså blev det extremt lite stickat under sommarens Skottlandssemester. Det blev en fantastisk semester på många andra sätt så det spelar ingen roll.

Mönstret är A hap får Harriet av Kate Davies. En vacker och enkel stickning som jag tänkte skulle fungera väl som resestickning p.g.a. dess enkelhet i stickningen och som också ger ett tjusigt resultat. Sjalen stickas på tvären så det blir aldrig riktigt långa varv, vilket kändes skönt som omväxling. Efter hemkomsten från Skye var sjalen dock bra tre rapporter lång (typ 5-7 cm oblockat), inte riktigt enligt plan efter en veckas ledighet med mycket sticktid (enligt originalplanen).

Jag stickade en del på den under resten av semestern hemma i Sverige igen, men efter det blev den liggande eftersom jag ville få ett annat plagg klart till oktober. Så när resan till Shetland och Shetland wool week närmade sig plockade jag fram den igen. Efter en resa med många mil i liten buss på Shetländska öar kan jag konstatera att vägarna på mainland Shetland är mycket bättre än de på Skye (yay, bil/buss-stickning!). I början av resan stickade jag en del, men ville sen mest koncentrera mig på att se det vackra landskapet. Jag stickade ändå en hel del på Shetland (det var ju trots alt en ullresa), men det blev mest i loungen på hotellet och på caféer.

A hap for Harriet är en riktigt bra resestickning. Den blir lång som 17, men är ju lätt. Jag använde Drops Lace i knallila eftersom det var det garnet av rätt grovlek jag hade hemma. Dessutom är det mjukt och sköt att ha mot halsen, så det funkar finfint. Eftersom garnet består av ull och alpacka är det halkigt och kräver för mitt handlag ett par extra varv om fingrarna för att få till rätt trådspänning i stickningen. Mer spec-info finns på min Ravelrysida.

Kate gör som alltid fantastiska mönster. Hon verkar ha en enastående förståelse för hur man konstruerar ett plagg som är vackert men inte överdrivet komplicerat att framställa. I många fall får jag testa nån ny teknik jag inte provat på tidigare (uppifrån-och-ner-ärmar med förkortade varv på Deco t.ex.), ibland ”bara” intressanta kombinationer av sånt jag redan kan eller åtminstone har provat på tidigare. Men alltid intressant.