Nu är det väldigt länge sedan jag bloggade, bättring! Jag har inte slutat sy och sticka saker. Det finns både avslutade och pågående projekt att dema här. De flesta bilderna hamnar på Ravelry och sedan hinner jag inte riktigt med att skriva om projekten här. De sydda sakerna hamnar ingenstans, utom i garderoben och på kroppen då.

Så, här kommer ett par lite knackigt ljussatta vantar som fotades under senaste vändan ute i stugan (vår stuga, yay!) nu under ledigheten efter nyår. Det är ett par vantar från Magnificent mittens av Anna Zilboorg. Det är vantar 4-13 men utan den enorma manschetten som finns i mönstret. Jag föredrar vantar som sitter åt om handleden; det funkar bäst med både mina jackor/kappor och frusna händer/handleder.

Vantarna stickas från fingerspetsen och uppåt och för mig som aldrig lyckas passa i ett normalt dammönster är det toppen. Jag har ett för stort avstånd mellan tumgreppet och handleden vilket gör att i princip inga vantar passar på handen; tumkilen blir för kort även om masktätheten stämmer.

I det här fallet struntade jag i masktätheten och körde på känn. Det är ingen katastrof i det här fallet (en småmönstrad vante hade jag ändå kunnat få ihop vettigt i fingertoppen om den stickats som vanligt). Jag gjorde dock en sak jag inte kommer göra om och det är att sticka samma mönster på vantkroppen och tummen. Detta gjorde att jag var tvungen att göra vantkroppen lite för lång. Så nästa gång blir det ett avvikande men matchande mönster på tummen.

Jag ser nu fram emot att sticka den här sortens nerifrån-och-upp-vante i stormönstrade vantar. Kanske två stora stjärnor eller blommor i klassiskt nordiskt mönstrade vantar (Norge-vantar enligt mormor)? Eller ett enda stort mönster över hela? Det är ju betydligt enklare att lägga till en liten bård om det behövs uppe vid handleden för att få vanten att täcka hela handen.

Det som återstår och som jag inte hittar beskrivning på i boken är att göra en ”riktig” tumkil. Nu har jag stickat med en s.k. ”sore thumb”, d.v.s. en som sitter helt i sidan (vantkroppen och tummen påbörjas och stickas på samma sätt och sätts sedan ihop smidigt i sidan). Hur jag ska integrera ihop detta på vettigt sätt i en tumkil på vanten har jag inte riktigt tänkt igenom och löst ännu, men det är klart att det går; bara att göra tvärtom mot vad man normalt gör tänker jag (hur svårt kan det vara?). Kanske detta blir nästa utmaning på vantfronten?

Spec på vanten (stickor och garn) finns på ravelry.